Vad är muralmåleri? Det finns många felaktiga uppfattningar om muralmåleri och många känner inte till vilken skatt av målningar som finns bevarat i Sverige främst i våra kyrkor.
Muralmåleri är ett samlingsord för målningar uppförda på mur, ordet säger ingenting om vilken teknik målningarna har uppförts i men teknikmässigt finns en stor bredd. Det medeltida muralmåleriet är målat på puts och kalkgrund med relativt porösa färgskikt. Från senare tider finns även muralmåleri som uppförts i tätare skikt på oljegrund målade med oljefärger. Det förekommer även ibland att måleri på duk fästs på mur, detta räknar jag inte till muralmåleri utan detta kallar jag monumentalmåleri.
I Sveriges kyrkor finns bevarat ett stort antal muralmålningar och de representerar ett kulturarv som spänner över lång tid. Kyrkan och dess utsmyckningar har både ett starkt historiskt och i högsta grad aktuellt värde. Dels genom sin egenskap av länk till det förflutna men även genom sin uppenbara skönhet och som en pedagogisk resurs. Kyrkobyggnaderna och dess målningar är en viktig del av vad vi har kvar från medeltiden.
Målningar finns i stora delar av landet med störst koncentration i Uppland, Skåne, Gotland och Östergötland. Ingen vet exakt hur många målningssviter som finns eftersom ingen inventering har utförts men det går att uppskatta till hundratals utan att riskera en överdrift. De har tillkommit under lång tid i vitt skilda stilar med stor variation i det konstnärliga uttrycket. De äldsta är från bysantinsk och romansk tid med en kontinuitet fram i 1600-talet. Målningarna kalkades ofta över under 1700 talet men många av dem har åter tagits fram med början från sent 1800 tal fram till vår tid. Fortfarande händer det att överkalkade målningar återupptäcks och tas fram igen. Under sent 1800 tal och tidigt 1900 tal blossade intresset för muralmåleri upp igen i takt med att de medeltida målningarna återupptäcktes. Därför finns det även en del moderna muralmålningar både i kyrkorna och i andra kulturbyggnader, inte minst i statliga institutionsbyggnader från den tiden.
Traditionellt benämns alla dessa målningar kalkmålningar vilket är något missvisande och anledningen till att jag själv föredrar att kalla dem muralmålningar. Det har förutsatts att de målats på torr kalkhaltig grund, en teknik som kallas “al secco” med kalkfärg som består av kalkvatten och pigment. Pigmenten har antagits vara huvudsakligen mineraliska. Ibland kallas målningarna även för fresker, det är ett ord som nästan har blivit synonymt med muralmåleri och monumentalmåleri. Även detta är felaktigt eftersom ordet fresk som kommer av uttrycket “al fresco” är en specifik teknik. Det betyder att målningarna har målats på en kalkgrund som inte är helt torr.
Det medeltida materialet i Sverige och Nordeuropa är dock mer varierat och komplicerat än så. Kalk ingår i målningarna men under senare år har forskningen börjat visa att målningarna i själva verket sällan är uppbyggt i rena ”kalksystem” med mineraliska pigment. Organiska komponenter förekommer ofta, både som bindemedel och som pigment samt som tillsatser i bruk. Flera olika bindemedel har troligtvis använts, förmodligen kopplade till specifika pigment. Kombinationstekniker på såväl torrt som vått underlag förekommer. Teknikerna skiljer sig mellan olika tider och olika verkstäder och mycket forskning återstår för att vi ska förstå detta material fullt ut.
En förståelse av vilka tekniker och material som ursprungligen använts är en grundförutsättning för att vi som konservatorer skall kunna ta hand om de här målningarna på bästa sätt. Detta hjälper oss att förstå nedbrytningsprocesser och vilka material vi kan använda till att konservera målningarna med utan att riskera att skada materialet på kort eller lång sikt.